Integrerad bekämpning, dvs. IPM (Integrated Pest Management), innebär att man inom växtskyddet kombinerar olika slags bekämpningsmetoder på ett genomtänkt sätt. IPM är ändå inte bara en förteckning över separata bekämpningsmetoder utan snarare en kombination av tillvägagångssätt som gäller växtskyddet. För att en växtproducent med fog ska kunna säga att han tillämpar IPM bör där ingå fyra grundelement:

Planera, förhindra och förebygg! Systematik och förebyggande är stöttepelaren i integrerad bekämpning. Varje år utarbetas en växtskyddsplan som till en början kan uppta de två eller tre viktigaste problemen. Tillsammans med alla som arbetar med växtskydd i företaget funderar man på vilka åtgärder som ska vidtas. Om det behövs ytterligare råd vänder man sig till experter på växtskydd. Planen verkställs, åtgärderna följs upp och avvikelser och orsakerna till dem antecknas. Vid årets slut drar man slutsatser om hur åtgärderna har fungerat och bestämmer hur planen ska ändras i fortsättningen. Med hjälp av allmän odlingshygien och odlinsteknik förhindras spridningen av såväl växtsjukdomar som skadedjur

Kontrollera och identifiera!

Genom att ge akt på skadedjur kan man fatta beslut om bekämpningen vid rätt tidpunkt. För kontrollen används lim- och feromonfällor, lockväxter och indikatorväxter samt undersökningar av växtbeståndet. Identifieringsverktyg är en lupp och en handbok eller annat material om skadeinsekter. Ett stereomikroskop är ett bra men dyrt hjälpmedel för identifiering av arter. Det behövs också lappar, klämmare eller käppar för att märka ut angripna växter så att alla som jobbar i växthuset ser dem.

Man måste känna till såväl gamla som nya arter av skadedjur liksom också vilket slags skador de orsakar på växterna. För identifieringen av nya arter måste sakkunniga kontaktas. Skriv upp alla observationer! Den växtskyddsansvariga specialiserar sig på kontrollen och tar så småningom hjälp av de andra som dagligen arbetar med växtbeståndet.

Använd tröskelvärden!

Kontroller gör det möjligt att använda tröskelvärden. Utgående från tröskelvärdena vet odlaren i vilket skede han ska inleda bekämpningen. Idén med tröskelvärden är att förhindra att antalet skadedjur ökar så att tröskeln för ekonomisk skada överskrids. Om skadedjuren blir så många att de överskrider denna tröskel orsakar de så mycket skador på växterna att det leder till ekonomisk förlust. Bekämpningen ska inledas innan tröskeln för ekonomisk skada passeras. Om man använder snabbverkande kemiska bekämpningsmedel är bekämpningströskeln vanligen bara aningen lägre än tröskelvärdet för ekonomisk skada. Vid biologisk bekämpning är bekämpningströskeln klart lägre än tröskelvärdet för ekonomisk skada eftersom bekämpningseffekten syns först efter en viss tid.

Kombinera olika bekämpningsmetoder på ett genomtänkt sätt!

Av de egentliga metoderna för direkt bekämpning är det oftast kemisk och biologisk bekämpning som kombineras. Användningen av rovinsekter och parasiter på växthusgrönsaker bygger på att det ska råda balans mellan bekämpningsorganismer och skadedjur. Bekämpningsorganismerna sätts ut i växtbeståndet där de förökar sig genom att jaga skadeinsekter. De lever kvar i växtbeståndet under hela växtsäsongen, eftersom också en del av skadeinsekterna blir kvar på växterna. Mikrobiologiska preparat som orsakar sjukdomar hos spinnkvalster och insekter används på samma sätt som växtskyddsmedel, men de förmår vanligtvis inte korrigera skadedjurssituationen snabbt vilket kemikalier gör. Preparat som innehåller antagonister till växtsjukdomar och som blandas i växtunderlaget används preventivt genom att man helst ska behandla växtunderlaget redan i samband med plantering.

Andra metoder för direkt bekämpning är mekaniska, fysikaliska och vissa odlingsmässiga metoder samt semiokemikalier, dvs. doftämnen (bl.a. insekternas könsferomoner) som påverkar skadeinsekternas beteende. Mekanisk bekämpning är att massfånga flygande skadeinsekter med limfällor. Som fysikaliska bekämpningsmetoder i växthus kan man använda sig av köld och höga temperaturer under odlingsuppehållen.

Det finns många odlingsmässiga metoder och de flesta antingen förhindrar eller fördröjer skadedjurens ankomst till växthuset eller hindrar dem från att föröka sig där. Dessa metoder är ofta mycket specifika, dvs. de varierar enligt odlingsväxt och skadedjur.

Nyttan med integrerad bekämpning

De fyra elementen inom integrerad bekämpning slås samman till ett fungerande växtskyddssystem så att användningen av växtskyddsmedel och andra växtskyddsmetoder ligger på en ekonomiskt hållbar nivå som inte medför onödiga risker för människornas hälsa och miljön. Ju mer man använder sig av bekämpningsmetoder som bygger på naturens egna mekanismer och ju större andel av skadedjuren i odlingen som bekämpas integrerat, desto högre är integreringsnivån. Med tanke på integrerad bekämpning är det också väsentligt att man känner till och beaktar kostnaderna för växtskyddet i relation till nyttan av bekämpningen. Integrerad bekämpning är skonsam mot växterna eftersom de inte blir ansträngda av upprepade behandlingar med växtskyddsmedel. Samtidigt förbättras arbetsförhållandena. När det gäller marknadsföringen av växterna är integrerad bekämpning till nytta i synnerhet i fråga om ätliga växter – de finländska växthusgrönsakerna är ju kända för att växtskyddet i huvudsak sköts med hjälp av biologiska metoder.

Vad beträffar själva växtskyddets funktion är den största nyttan med integrerad bekämpning att skadedjuren utvecklar resistens långsamt eller rentav inte alls. Integrerad bekämpning förlänger växtskyddsmedlens effektiva användningstid. Därför bör användningen av växtskyddsmedel rationaliseras också inom blomsterodlingen, även om blommor inte odlas för att ätas.

Författare: Irene Vänninen
Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi