Olet täällä

Bevattningsgödsling

De gödselmedel som används i samband med bevattning kan vara antingen i pulver- eller vätskeform. Gödselmedlen i pulverform måste ändå vara helt vattenlösliga. Bevattningsgödselmedlens tre viktigaste egenskaper:

  • näringsämnena ska vara i en form som växterna lätt kan utnyttja
  • gödselmedlen ska lösa sig i bra i vatten
  • gödselmedlen får inte bilda fällningar

Bevattningsgödselmedlens övriga viktiga egenskaper anknyter till produktkvaliteten. De viktigaste faktorerna är: 

  • gödselmedlet är rent
  • gödselmedlet bildar inga klumpar
  • produkten har ett lämpligt pH-värde
  • produkten kan användas på olika sätt
  • produkten är säker

Produktens löslighet beskriver vilken mängd gödselmedel som kan lösas upp i en bestämd mängd vatten. Lösligheten varierar enligt produkt. De flesta gödselmedel som innehåller stora mängder kväve binder värme från vattnet då de löser sig. Detta fenomen försämrar gödselmedlets löslighet. Allmänt taget gäller att gödselmedlen löser sig sämre ju kallare vattnet är.

Om man vill att lösningen skall ha en hög koncentration kan det visa sig besvärligt att lösa upp gödselmedlen direkt i behållaren. Då kan det vara nödvändigt att värma upp lösningen och låta blandningen stå några timmar eller blanda om lösningen tills allt gödselmedel har löst sig. Vanligen rekommenderas att behållaren först fylls till hälften med vatten, därefter tillsätts den önskade mängden gödselmedel varefter lösningen rörs om tills gödselmedlet har löst sig. Till sist fylls behållaren med vatten samtidigt som omrörningen pågår. Om vattnet är hårt kan man tillsätta en liten mängd salpetersyra som får gödselmedel i pulverform att lösa sig snabbare.

Alla gödselmedel passar inte ihop. Till exempel kalcium reagerar med sulfat- och fosfatgödselmedel i en stamlösning och orsakar fällningar. Därför måste bevattningskalksalpeter doseras via en separat behållare åtskilt från exempelvis NPK-gödselmedel eller magnesiumsulfat. En enkel metod att testa om produkterna passar ihop är att göra en förblandning av produkterna i ett litet kärl. Om förblandningen efter 1-2 timmar blir grumlig eller mjölkaktig finns det uppenbar risk för fällningar. Då man gör förblandningen ska gödselmedlen blandas i samma proportion som i den egentliga tankblandningen.

 


Genom att välja rätt gödselmedel kan man på ett avgörande sätt påverka risken för att det bildas fällningar och att rören täpps igen. Sura gödselmedel som Ureafosfat motverkar effektivt igentäppta rör.

Råvattnets kemiska sammansättning kan variera avsevärt. Sammansättningen inverkar å sin sida på vattnets pH-värde och ledningsförmåga. För de flesta växter bör näringslösningens pH vara svagt sur (pH 5,5-6,0) och ledningsförmågan låg. Om vattnet är hårt ska det behandlas så att vattnet ”försuras” och mängden bikarbonater minskar till godtagbar nivå.

För att ha kontroll över vattnets pH-värde används en syratank. Det går också att bestämma pH på basis av en råvattenanalys och tillsätta syra i näringsämnesbehållaren. Detta är dock en osäkrare metod som inte beaktar variationer i vattnets pH under växtsäsongen. Om ingen separat syratank används kan syran tillsättas i vardera stamlösningsbehållaren. Man måste ändå minnas att spårämneskelater bryts ner om lösningens pH-värde sjunker alltför lågt. Vanligen späds syran ut till 10 % koncentration (10 l salpetersyra och 100 l vatten). Då du använder syra måste du alltid komma ihåg att tillsätta syran i vattnet och inte tvärtom.




Samankaltaista sisältöä