Olet täällä

Växtunderlag

Vid odling på begränsat växtunderlag får rötterna bättre tillgång till både vatten och syre. De flesta begränsade växtunderlag innehåller knappt några näringsämnen alls och därför är det av största vikt att gödsla tillräckligt och planera gödslingen.

 

På begränsade växtunderlag får man vanligen större skördar eftersom mängden näringsämnen, växtunderlagets pH samt dess förmåga att transportera vatten och syre till rötterna kan regleras mer exakt. Dessutom behöver växterna mindre energi för att ta upp vatten från växtunderlaget.


Oorganiska växtunderlag

 

Stenull

Stenull är ett neutralt och sterilt material av fibertyp som tillverkas i 1200-1500 graders temperatur. Ullen förpackas i kuber eller skivor. Rosor kan odlas på stenullsunderlag upp till sju år i följd. Vid odling av tomat och gurka byts ullen ut efter 1-2 skördar.

Fördelar:

  • Enkelt att upprätthålla växtunderlagets luft- och vattenbalans
  • Porvolymen är cirka 90-95 % och andelen fibrer cirka 5 %
  • 90 % av underlagets vatteninnehåll kan sugas upp
  • Innehåller inga patogener
  • Kan användas på nytt eller, vid odling av fleråriga växter, flera år i följd

Nackdelar:

  • Låg buffrande kapacitet, vilket medför att man regelbundet måste kontrollera att bevattningen och andra odlingsåtgärder fungerar. På stenullsunderlag dör t.ex. tomat inom 8 timmar utan bevattning.
  • Materialet är svårt att göra sig av med – det förmultnar inte och måste därför efter användning föras till en återvinningscentral eller smulas sönder och användas i växtunderlag
  • Stenullen spricker sönder om bevattningslösningens pH sjunker under 5. Också växternas tillväxt försvagas vid ett så lågt pH-värde.

Perlit

Perlit tillverkas av lavasten i cirka 1000°C. Dess volym expanderar 4-20 falt och den vattenhållande förmågan är 3-4 gånger dess egen vikt. Perlit blir också fuktig snabbt.

 

Fördelar:

  • Lika bra skördar som på stenull
  • pH-neutral, innehåller inga näringsämnen
  • Väger litet, enkel att hantera
  • Kan användas på nytt
  • Kräver inte lika regelbunden bevattning som stenull
  • Strukturen bibehålls väl – kan användas i flera år
  • Bra kapillaritet, tar inte skada av vattenbrist eller överbevattning
  • Använt växtunderlag är enkelt att göra sig av med

 

Nackdelar:

  • Risk för aluminiumförgiftning vid lågt pH
  • Perlitens struktur kan ta skada vid mekanisk sammanpressning
  • Man måste vara särskilt noggrann med bevattningen om plantor som dragits upp i stenull planteras i perlit. Perlit suger upp vattnet från stenullen så att rötterna inte kommer åt det
  • Dålig buffrande kapacitet – kontinuerlig näringsförsörjning är nödvändig

Organiska växtunderlag

 

Torv

Torv är ett traditionellt växtunderlag som används i stor utsträckning. Den bildas av vitmossor, vass och starrarter som inte förmultnat helt och som bryts ner anaerobiskt i låga temperaturer.

Torv klassificeras enligt förmultningsgrad. Äldre och mer förmultnad torv har en högre katjonbyteskapacitet vilket medför att den kan binda näringsämnen i någon mån.

 

Fördelar:

  • God vattenhållande förmåga
  • Rätt hög katjonbyteskapacitet vilket försvårar urlakningen av näringsämnen
  • Innehåller mycket litet lösliga näringsämnen, äldre torv kan ge ifrån sig kväve i någon mån
  • Lätt att göra sig av med

 

Nackdelar:

  • Strukturen bryts ner på cirka två år varefter torven blir vattnig och luftväxlingen försämras
  • Behöver kalkas (vitmosstorvens pH-värde ca 3,5-4, starrtorvens högre)
  • Svår att fukta om den kommer åt att torka upp för mycket
  • Vanligen lägre skördar än på stenulls- eller perlitunderlag



Kokosfiber

Kokosfiber fås av kokosnötens skal och har använts som växtunderlag i mer än 100 års tid. Kokosfiber används mest i länder där det är svårt att få tag på torv (t.ex. Frankrike, Spanien, Holland, Australien och Sydostasien). I många länder anses kokosfiber också vara ett miljövänligare alternativ än torv. Kokosfibern måste ändå sköljas före användning eftersom den kan innehålla natriumklorid och för stora mängder kalium.

 

Fördelar:

  • Rötterna växer snabbare än i torvunderlag – innehåller ämnen som gynnar rottillväxten
  • Väger litet, enkel att hantera
  • Kokosfiber har en stor vattenhållande förmåga
  • Tål sammanpressning – bevarar sin struktur bättre än torv
  • Bryts ner biologiskt
  • Behöver mindre vatten än torv (rentav 30-40 %)
  • Samma katjonbyteskapacitet som torv

 

Nackdelar:

  •  Kan innehålla mycket natrium och klor, måste sköljas före användning
  • Kan också innehålla mycket kalium som påverkar upptagningen av kalcium och magnesium
  • Det behövs mer kväve än växtens behov eftersom en del av kvävet binds i olöslig form
  • Från början hög ledningsförmåga som måste sänkas innan kokosfibern börjar användas
  • Sammansättningen kräver jämn bevattning
  • Högre pH-värde än torv – kan kräva att man använder dyrare DTPA-järn i stället för EDTA-järn

 

 

Tillförsel av näringsämnen i växtunderlaget

 

De flesta växtunderlag innehåller i sig själva inga näringsämnen vilket innebär att alla de näringsämnen som växten behöver måste tillföras med bevattningsvattnet. En balanserad näringslösning är nyckeln till optimal tillväxt och skörd. Växtens näringskrav förändras enligt dess tillväxtstadium. Vissa grundregler kan man ändå ge:

  • Följ med mängden näringsämnen som tillförs och deras inbördes förhållande
  • Ändra inte näringslösningens sammansättning alltför abrupt på en gång, utan stegvis
  • Växten ska ha tillgång till näringsämnen hela tiden. Det är lika viktigt som att gödselmedlet har rätt näringssammansättning!

 

När det gäller näringsämnenas inbördes förhållande är grundreglerna följande:

  • Förhållandet K:Ca 2-3:1
  • Förhållandet K:N 1,6:1
  • Förhållandet K:Mg 8:1

 

Mät näringslösningens pH och ledningsförmåga dagligen. Mängden huvudnäringsämnen kring rötterna bör analyseras med 1-2 veckors intervaller och mängden spårämnen varje månad. Vid de största odlingarna mäts t.ex. pH och ledningsförmåga automatiskt då lösningen matas in. Trots det är det nödvändigt att göra mätningar av näringslösningen och växtunderlaget.

Den optimala pH-nivån i en näringslösning är 5,5-6,0 och i rotzonen 6,0. Tillsätt syra om vattnet är alltför basiskt. Om pH-värdet ändå är för högt kan det korrigeras med gödselmedel som innehåller ammoniumkväve. Mängden ammoniumkväve får ändå inte vara alltför stor så att t.ex. kalciumupptagningen störs.

Egenskaperna hos olika växtunderlag

 

Samankaltaista sisältöä